Visst du att....

• det var i Montgomery, Alabama som Rosa Parks satte sig framme i bussen?
• Martin Luther King verkade i Montgomery och Birmingham?
• man måste samla på sig sjukdagar? Man får en dag varje månad som samlas ihop tills du blir sjuk eller ska vara föräldraledig? De är fullt betalda dock.
• det finns ingen lagstadgad semester, det beror helt på var och vem du jobbar för. Du har två personal days / år som du får ta ut.
• de är h e l t galna i [amerikansk] fotboll och då inte NFL-serien utan College Football. Antingen är du Alabama-fan eller Auburn-fan. Alabama har vunnit flest mästerskap men Auburn har vunnit två och de vann senast förra året. Det är alltid ett väldigt pratande om dessa lag och vem som hejar på vem. Kläder, skor, flaggor på bilar... Leslie är Auburn-fan, hennes man Alabama-fan. Jag har lovat att ge support till Aulburn - WAR EAGLES!! ;)

Ett par dagars semester

Är under helgen i Fort Walton, Florida för att samla kraft inför en ny vecka med en massa intryck. Det är en otrolig strand som toppas med vilda delfiner som kommer nära stranden i jakt på fisk och en magisk solnedgång.

Politik, makt och pengar

På RES träffade jag skolans lokala ombud härom dagen och idag var jag och Leslie till Montgomery för att träffa folk på huvudkontoret.

Några fakta

• AEA är det enda lärarfacket i Alabama
• Medlemskapet är frivilligt
• De organiserar aktiva lärare och rektorer, pensionerade lärare och "support personal" ( "mattanter", busschaufförer, administrationspersonal)
• medlemsantalet uppgår till 105 000

Jag har sedan ett år tillbaka haft kontakt med Ashley Mclaine som jobbar inom PR-avdelningen, så hon mötte oss och slussade oss vidare till Jim Wrye som på ett väldigt passionerat och roligt sätt gick igenom såväl AEA's historia som hur de arbetar idag. Det var en ganska så ständig svada, så att komma in med frågor var inte helt lätt. Och inte alltid heller lätt att få svar på dem.

En hel del är egentligen ganska så lika när det gäller det fackliga arbetet - att hjälpa medlemmen mot arbetsgivaren så att den sistnämnde följer lagen. I stort är det samma frågor som är viktiga - lön och att stärka lärarnas identitet och roll i samhället - men eftersom det politiska systemet ser väldigt annorlunda ut, blir också arbetet med frågorna annorlunda. Jim berättade väldigt målande om hur de bearbetar politikerna och att de hela tiden måste hålla koll i arkiven för att ha så mycket bakgrundsmaterial om dem som möjligt. Det handlar väldigt, väldigt mycket om makt och pengar och deras politiker är till viss del korrupta och ser bara tills in egna vinnings skull.

Som ett exempel tog han upp en politiker som heter George Wallace. Han arbetade hårt för att få till en lagändring i Alabama som skulle innebära att lärarnas pensionsfond skulle kunna användas till annat. Det blev förstås ett väldigt liv kring detta och AEA lyckades rädda det hela.

AEA är inte omtyckta av politikerna! Skolan är decentraliserad till staterna, men även delvis ålagd av den federala staten att följa lagar som "No child left behind" - införd av Bush. Pengarna till detta kommer dock inte med själva lagen...känner ni igen det?

Ekonomi och lagar går helt genom "the Legislation" - där politiker sitter och bestämmer över det mesta i Alabama och dessa människor har ingen erfarenhet av skolan utan kommer från helt andra områden. Detta gör förstås att de inte ser till skolverksamhetens bästa. De försöker komma åt de pengar som är avsatta till skolan på många olika sätt och jag blir helt klart lite mörkrädd när jag hör hur lätt de får med sig andra som röstar för dessa förslag. Lobbying är en stor grej här och det gäller för AEA att hela tiden vara på tårna och hitta rätt personer att samarbeta med och påverka för att kunna stoppa eller få igenom lagar som gynnar lärare och elever.

Jag frågade om arbetet med lärarnas löner - som ju är Lärarförbundets stora fråga just nu. Som det ser ut nu har lärarna inte fått någon löneökning sedan 2007. Det senaste avtalet skrevs under högkonjunktur och gav 21% på tre år. Leslie har jobbat i 11 år och har en årslön på ca 40 000 dollar vilket blir lite lägre än genomsnittsårslönen här hemma. En legitimerad lärare här måste dessutom fortbilda sig för att få behålla sin legitimation och bör ta en master för att fortsätta undervisa (något som Leslie håller på att avsluta just nu). När de har tagit sin master, de tjänar lite mer.

Nästa fråga som jag försökte få svar på var förstås hur de vill jobba kring lärarnas arbetsinnehåll och arbetsmiljö men se, det fick jag inget riktigt svar på. Vi har så klart olika arbetskulturer och någon som vi tar för givet och som är lagstadgat kanske inte är viktigt för andra. Men jag är ganska så övertygad om att lärarna i Alabama gärna vill ha mer tid till att planera än 40 minuter varje dag, vilket AEA inte verkar ha som någon större fråga att arbeta för. De har helt enkelt fullt upp med att försöka hålla politikerna borta från skolan och lärarnas öronmärkta pengar.

Jag och min kontaktperson Ashley

Lite mer från RES

Car duty - alltså stå och ta emot eleverna som kommer i bilar. Det är en lång rad varje morgon!

Skolan - som har ca 950 elever

Leslie var så stolt över sin Lärare-tröja

Matsalen där eleverna får köpa varm mat. En del har gratis mat p g a familjens ekonomiska status. Det serveras även frukost.

Gårdagens lunch var spagetti och köttfärssås

Den här killen äter samma mat varje dag. Han tyckte dock att det blivit bättre eftersom han förut bara fick med sig chips.... Det här är pizza som de värmer i micron.

En annan kille åt en enchillada

Många frågar förstås vad skillnaderna är mellan våra länder och det är faktiskt inte en så lätt fråga att svara på. Jag brukar säga att det inte är så stora skillnader egentligen - en skola är en skola och elever är elever. Det som gör lite ont i hjärtat är att se elevernas "snacks" och luncher. Det är inte direkt nyttigheter som plockas fram och även om våra elever nog skulle avundas dem i början, så är det nog inget de skulle vilja ha i längden. Jag ser väldigt lite frukt och knappt några grönsaker. Det är juicer, chips, kakor och dessa "plocka ihop"-luncher som köps på stormarknaderna.

Något jag å andra sidan faktiskt är lite avundsjuk på är lärarnas status och disciplinen de har i klassrummen. Och då är det inte att eleverna trycks ner, utan hela stämningen och ordningen är verkligen bra. Det märks inte att det går så pass många elever på skolan som 950 stycken. Det är väldigt tyst och lugnt, eleverna radar upp sig på led för att lämna ett klassrum och gå till ett annat. Det är absolut inte tal om att de skulle "käfta emot". Nu är det säkert inte så här på alla skolor, och Leslie berättade igår om en annan skola hon jobbat på där det var väldigt extremt när de skulle gå i korridorerna. De skulle gå efter en speciell linje och stå på rätt golvplattor - it's not a school, it's a prison skojade hon.

Under mina presentationer har eleverna mest reagerat på rasterna förstås. Att få gå ut och leka eller bara sitta och prata med sina kompisar - ta en paus. Det är en stor skillnad förstås. Jag fattar inte hur de orkar, jag är helt slut efter ett tre timmars-pass i klassrummet! Som jag skrivit tidigare så har de 20 minuter lunch och 40 minuter P.E då de är i gymnastiksalen - många på en gång! En timme om dagen till annat än att sitta i ett klassrum...

På måndag ska jag få sitta med hos några lärare och observera det "vanliga" klassrumsarbetet och det kommer att bli riktigt intressant.

GATE

Lektionen börjar med W.O.W. and T.O.W.

Idag har det varit lugnare med presentationer - bara två stycken. Istället har jag varit med i Leslies klassrum dit hennes GATE-elever kommer tre timmar i veckan. GATE står för Gifted And Talented Education och ligger under Special Education. I år 2 så testas eleverna och de elever som genom dessa test och genom observationer och aktiviteter med GATE-lärare visar på begåvning och/eller talang får sedan då gå ifrån den ordinarie undervisningen för att utmanas och göra lite andra saker än bara sitta i klassrummet och göra stenciler. De har till exempel W.O.W - Word Of the Week, T.O.W - Thought Of the Week samt P.O.W. - Problem Of the Week där de utmanas att tänka lite längre.

Det är ofta många diskussioner om allt möjligt som dyker upp i deras huvuden när de arbetar med uppgifterna och de uppmuntras till att stärka sin självkänsla och självförtroende då det här ofta är de elever som kan bli retade för att de sticker ut.

Intressant är att många av dessa elever är väldigt intelligenta och t ex läser väldigt avancerade böcker för sin ålder  men har brister i de sociala kontakterna.  Så GATE-klasserna ger dem möjlighet att interagera med andra i en liten grupp.

De flesta klasserna är i våra mått mätt ganska små, de försöker vara kring 18 stycken som mest. Men klassrummen är ganska små och de sitter trångt hela dagarna. GATE-eleverna får mest sitta och göra sådant som de redan kan, så för dem att få komma iväg och stimuleras är viktigt.

Självklart läggs det resurser på de som inte når bra resultat, men lärarna blev väldigt förvånade och imponerade när jag berättade att alla våra elever ska ha IUP och vad det innebär. Å andra sidan har vi ju inte resurserna för att utföra dessa IUP:er alla gånger och att lägga resurs tre timmar i veckan på de elever som behöver stimuleras mot högre mål finns verkligen inte!

Specialpedagogen stoppade mig i korridoren och pratade en stund idag och ville höra lite om hur vi jobbar med våra svaga elever. I USA är inte dyslexi klassad som en svårighet och utreds inte. Visst är det förvånande!? Fast jag är fortfarande i chock över hur lärarnas arbetsdagar ser ut, så det är inte så mycket som kan göra det värre ;)

Imorgon ska jag och Leslie träffa AEA-officerare (de kallas så) på deras huvudkontor i Montgomery. Det ska bli mycket spännande att höra vad för frågor de arbetar för. Jag träffade i dag Elmore Countys superintendent som godkände mitt besök - en jättetrevlig man - och när han frågade om vad jag upplevt tog jag upp det här med rasterna och berättade om hur vi har det hemma. Då säger han skämtsamt att jag inte ska prata högt om det till lärarna - vilket Leslie sedan direkt efter att han har gått säger till mig att han nog egentligen var allvarlig över. Kanske har jag satt igång något redan....

föräldraföreningen kom med en present-idag en kasse med en Redlandtröja, magnet till bilen (RES)  och mugghållare

Redland Elementary School

Sitter nu hemma hos familjen Leslie och jäser efter en mexikansk middag som var så pass stor att vi tagit med oss resterna hem för att ha till lunch imorgon. Och då tog jag en "starter" och en "side order" - inte en huvudrätt! Allt är verkligen "big" här.

Försöker samla tankarna kring dagen som spenderades på Leslies skola med ca 950 elever. Jag blev en kändis med announcement i högtalarna och en Välkommen-poster i korridoren. Gjorde min presentation fyra gånger och besökte tre klasser utöver. Träffade massor av lärare och rektorn och jag minns knappt ett enda namn... Faktiskt går det en halvsvensk kille i ettan som heter Bjorn. Självklart letade vi upp honom. Hans mamma är svensk, men så mycket mer än så kunde vi inte få ur honom. Under sommaren var han i Sverige, men han vet inte vart ;)

Det är precis som man tror, lärarna tituleras Mrs/Miss/Mr och efternamnet. Fast jag fick heta Mrs Alex ;) Disciplinen är ganska så sträng dessutom. Korridorerna är fyllda av elevarbeten som är fantastiskt kreativa och jag frågade förstås om de inte blir förstörda, men det blir de inte; "Hands to yourself" är regeln.

Dagens chock var dock detta; Rasterna! Eller bristen rättare sagt. Eleverna börjar klockan 7.30 och dom har lektioner hela tiden förutom vid lunchen som är 20 minuter. De har ett pass som de kallar rast, som är 40 minuter, men då ska eleverna vara i gymnastikklassen eller få extra stödundervisning. På förmiddagen och eftermiddagen har det "snack time" då eleverna får äta medhavda "snacks". Jag såg såväl mackor som popcorn - en kille åt muffins till lunch. Vad säger man, det är helt enkelt lite annorlunda (som att lärarna går omkring och tuggar tuggummi).

Kindergarten till år 4 har en och samma lärare hela tiden, medan 5:orna och 6:orna ibland byter lärare och klassrum. När jag berättade att vi i Sverige har flera raster och att eleverna då ska vara ute, ville flera byta skola ;) Dagen slutar vid 14.30. Lärarna har i början och slutet av skoldagen "duties" som att ta emot och vinka av eleverna som kommer med buss eller alla de som lämnas av med bil.

Det här betyder förstås också att lärarna inte har några raster. När deras elever har gymnastik i 40 minuter (varje dag) har de planering - som ofta äts upp utav olika möten. När jag frågar om det här så har de förstås aldrig direkt reflekterat över deras situation och har inte sett det hela som något stort problem. Jag tog upp det här med AEA's ombud på skolan men vad hon vet är det inte en fråga som AEA arbetar aktivt med.

En annan sak var toalettbesöken. Visst får eleverna gå ifrån lektionen om det kniper, men ska då ha en liten skylt med sig som visar att de har tillstånd att vara i korridoren. Vissa gånger radas eleverna upp och alla får gå ut i korridoren och stå på led medan toalettbesöken avhandlas. Som sagt, det är disciplin - det är väldigt tyst och lugnt även om även dessa elever kan bli lite stojiga i klassrummen.

Imorgon ska jag tillbaka och göra några fler presentationer och sedan även få sitta med och observera i klassrummet. Det är så fantastiskt spännande och jag har redan ett par idéer som jag kommer att ta med mig hem.

Jag kommer att återkomma med samtalet med AEA's ombud och även berätta lite kring vad Leslie gör. Hon har nämligen GATE-klasser. Gifted and talented education. Men nu är klockan sent här och väldigt tidigt i Sverige och det är dags att sova.

24 timmar

Från att jag vaknade hemma hos min mamma igår, tills jag fick lägga mig i en mjuk, skön säng, var jag i princip uppe 24 timmar. Sov förstås på planet - men roade mig också med att se på filmer. De många flygbytena tar dock ut sin rätt, det blev fyra flygningar under dygnet och en hel del traskande där emellan för att byta terminaler. Säkerhetskontrollen är jag nu en mästare i - i New York blev man till och med helröntgad!

När jag lokal tid klockan 21 kom fram till Montgomery, stod hela familjen Mattox och väntade. Vilken härlig syn och så fantastiskt trevliga (och då inte på det ytliga sättet). Det här kommer att bli en fantastisk vecka :)

Här i Wetumpka, AL är klockan nu 6.42 och jag och Leslie ska snart åka iväg till hennes skola där jag ska träffa elever, lärare och rektor. Det känns väldigt pirrigt, men jag tror säkert det kommer att gå bra. De förstår ju att jag inte har engelska som mitt modersmål och är mycket imponerade redan av hur bra de tycker att jag pratar.

Så en rapport från dagen kommer när vi har kväller här :)

Som kaninen i Alice i Underlandet

Bråttom, bråttom...jag har inte tid! Imorgon eftermiddag skjutsar familjen mig till min mamma i Knivsta för att det ska bli närmare måndag morgon. Och innan dess ska jag ha packat! Dubbelkollat! Trippelkollat!

Mer än halva dagen försvann på Nickis i Uppsala för att femåringen var bjuden på kalas och för att jag skulle komma åt att handla med mig en tung kasse med godis till familjen och eleverna, och några svenska öl till familjens öl-älskande man. Hoppas nu inte tullmännen i New York är extremt nitiska eller godissugna. Fast jag har kollat, man får ta med!

Och varför har jag nu inte packat redan? Lite andra åtaganden som behöver slutföras innan frånvaron. Finslipande av presentationen om Sverige och skolan för eleverna jag ska träffa. Den fackliga biten får jag läsa in mig på under flygresorna; det blir ju några stycken - Arlanda - London - New York - Charlotte - Montgomery. Vågar inte ens räkna ut hur många timmar jag egentligen är vaken. Det som gäller är att jag på tisdag står upprätt i klassrummen i Redland Elementary School och pratar engelska om Sverige.

Om jag bortser från resfebern, den nervösa magen och kolsyran i hela systemet så är jag väldigt förväntansfull förstås. Nu är det bara för dig att hänga med...

Nya resvanor

Jag har rest mycket i mina dagar. Jobbat på Arlanda i många år. Men jag har inte hängt med i utvecklingen vad det gäller reguljära biljetter och den dataålder vi nu lever i.

Jag bokade biljetterna till USA i maj. Hade jag då fattat att jag skulle skapa konto på t ex American Airlines och själv då kunnat reservera min flygstol, då hade jag haft mina 8 timmar i planet på en fönsterplats på en rad med två säten. Åh vad det grämer mig - så till den stora grad! För nu var det inga sådana platser kvar, två veckor innan avresan, och jag får nöja mig med gångplats både till och från New York, dock på en två-raders. Man får då vara glad för det lilla, tänk om jag hamnat i mitten på en fyra-raders - vilket hade varit min värsta mardröm.

Nu kommer jag flera gånger om dagen framöver hålla koll på seatingen. Kanske någon avbokar eller ombokar och jag ska då fort som attan suga tag i en ledig fönsterplats. Håll alla tummar! Jag lyckades i alla fall på inrikesflighterna.

64 dagar kvar

Eftersom åskan grillade min dator försvann massor av min planering och annat viktigt. Det är tur att man numera lätt kan söka i e-posten och få fram sådant som man lagt i en mapp på hårddisken; som t ex ens flygbiljetter! Ordningen återställd och nu är det bara att hoppas att hårddisken kan räddas av sambon under hans semester.

Det börjar pirra rejält, både hos mig och hos Leslie. Jag har fått skriva en lång önskelista på vad jag vill åstadkomma professionellt och på det personliga planet (skoj som shopping och ett par dagar på beachen i Florida). Skulle nog tagit ett par dagar till i Alabama för att hinna med allt jag vill, men å andra sidan vet jag redan nu att jag och familjen är välkomna tillbaka. Dags att börja spara respengar alltså.

Sedan är det dagarna i New York som jag måste se till att organisera. Vet ännu inte hur många dagar jag får med UFT och hur många dagar jag kan använda för att trycka in allt jag vill göra i staden alla pratar om. Frihetsgudinnan, Ground Zero, Empire Building, Brooklyn Bridge, Central Park, Museum, shoppa, äta, uppleva....

Om du som läser har tips om New York (stort som smått, praktiskt som opraktiskt) är du mer än välkommen att skriva det i en kommentar eller på mejl (alexandra.wijk(snabela)tierp.lararforbundet.se).