Som kaninen i Alice i Underlandet

Bråttom, bråttom...jag har inte tid! Imorgon eftermiddag skjutsar familjen mig till min mamma i Knivsta för att det ska bli närmare måndag morgon. Och innan dess ska jag ha packat! Dubbelkollat! Trippelkollat!

Mer än halva dagen försvann på Nickis i Uppsala för att femåringen var bjuden på kalas och för att jag skulle komma åt att handla med mig en tung kasse med godis till familjen och eleverna, och några svenska öl till familjens öl-älskande man. Hoppas nu inte tullmännen i New York är extremt nitiska eller godissugna. Fast jag har kollat, man får ta med!

Och varför har jag nu inte packat redan? Lite andra åtaganden som behöver slutföras innan frånvaron. Finslipande av presentationen om Sverige och skolan för eleverna jag ska träffa. Den fackliga biten får jag läsa in mig på under flygresorna; det blir ju några stycken - Arlanda - London - New York - Charlotte - Montgomery. Vågar inte ens räkna ut hur många timmar jag egentligen är vaken. Det som gäller är att jag på tisdag står upprätt i klassrummen i Redland Elementary School och pratar engelska om Sverige.

Om jag bortser från resfebern, den nervösa magen och kolsyran i hela systemet så är jag väldigt förväntansfull förstås. Nu är det bara för dig att hänga med...

Nya resvanor

Jag har rest mycket i mina dagar. Jobbat på Arlanda i många år. Men jag har inte hängt med i utvecklingen vad det gäller reguljära biljetter och den dataålder vi nu lever i.

Jag bokade biljetterna till USA i maj. Hade jag då fattat att jag skulle skapa konto på t ex American Airlines och själv då kunnat reservera min flygstol, då hade jag haft mina 8 timmar i planet på en fönsterplats på en rad med två säten. Åh vad det grämer mig - så till den stora grad! För nu var det inga sådana platser kvar, två veckor innan avresan, och jag får nöja mig med gångplats både till och från New York, dock på en två-raders. Man får då vara glad för det lilla, tänk om jag hamnat i mitten på en fyra-raders - vilket hade varit min värsta mardröm.

Nu kommer jag flera gånger om dagen framöver hålla koll på seatingen. Kanske någon avbokar eller ombokar och jag ska då fort som attan suga tag i en ledig fönsterplats. Håll alla tummar! Jag lyckades i alla fall på inrikesflighterna.

64 dagar kvar

Eftersom åskan grillade min dator försvann massor av min planering och annat viktigt. Det är tur att man numera lätt kan söka i e-posten och få fram sådant som man lagt i en mapp på hårddisken; som t ex ens flygbiljetter! Ordningen återställd och nu är det bara att hoppas att hårddisken kan räddas av sambon under hans semester.

Det börjar pirra rejält, både hos mig och hos Leslie. Jag har fått skriva en lång önskelista på vad jag vill åstadkomma professionellt och på det personliga planet (skoj som shopping och ett par dagar på beachen i Florida). Skulle nog tagit ett par dagar till i Alabama för att hinna med allt jag vill, men å andra sidan vet jag redan nu att jag och familjen är välkomna tillbaka. Dags att börja spara respengar alltså.

Sedan är det dagarna i New York som jag måste se till att organisera. Vet ännu inte hur många dagar jag får med UFT och hur många dagar jag kan använda för att trycka in allt jag vill göra i staden alla pratar om. Frihetsgudinnan, Ground Zero, Empire Building, Brooklyn Bridge, Central Park, Museum, shoppa, äta, uppleva....

Om du som läser har tips om New York (stort som smått, praktiskt som opraktiskt) är du mer än välkommen att skriva det i en kommentar eller på mejl (alexandra.wijk(snabela)tierp.lararforbundet.se).

Bokat och klart!

Nu är flygbiljetterna och hotell i New York bokade. Jag kommer att mellanlanda i London för det var lite billigare och stoppet varar inte ens två timmar. I och med den resvägen kommer jag till JFK i New York kl.13.45 och kan flyga vidare till Montgomery vid 18-tiden (med mellanlandning i Charlotte). Det blir mycket flygande på en dag och jag kommer antagligen vara i något slags zombietillstånd när jag landar 22.40 lokal tid.

Hotell i Montgomery kommer jag att ta in på när jag väl är där. Jag har nämligen fått erbjudande att bo hemma hos Leslie, en lärare i Wetumpka, AL, som jag mejlat och chattat med i över ett år då våra elever mejlar med varandra genom epals.com. Så hotellnätterna kanske blir något färre och möjligheten att få leva i en amerikansk familj känns bra mycket roligare.

Har resfeber redan, faktiskt sedan jag fick stipendiet. Det blir pirriga månader fram till 12 september då jag åker. Kommer hem gör jag två veckor senare - förhoppningsvis fylld med en massa bra erfarenheter.